Författaren Hans Gunnarsson (född 1966) är definitivt denna bloggs favoritförfattare – alla hans böcker har lästs och ett flertal har dessutom lästs om genom åren. De lockar alltid fram ett stort välbehag och många skratt. Gunnarssons produktion är väldigt stringent gällande ton och språk med några få undantag. Faktum är att ju fler böcker Gunnarsson skriver, desto mer upplever jag det nästan som att han kokar fond på sig själv – prosan blir mer och mer Gunnarssonsk för varje nytt verk som släpps.
Död mans skugga från 2023 är den tredje delen i den kollektivberättelse som inleddes med All inclusive (2015) och fortsatte i Nattsida (2019). Dessa tre böcker skulle jag säga är en aning mer svårsmälta än många av hans övriga böcker, men inte desto mindre läsvärda. Död mans skugga är nog den bästa av de tre, trots att det egentligen är svårt att välja.
Handlingen i korthet är att romanens huvudperson – en halvt om halvt bortglömd författare i övre medelåldern – blir inlagd på psyket där han träffar en journalist som heter Per Boman. En märklig och relativt fåordig vänskap uppstår. När romanjaget väl är hemma från psyket överraskas han av en flyttkartong innehållandes spridda anteckningar och halvfärdiga litterära verk. Det visar sig vara Per Boman som skickat att detta till vår huvudperson utan några vidare instruktioner mer än en väldigt kort hälsning. Något slags grävande i allt detta material påbörjas, och det utvecklas till en sorts detektivhistoria där vår huvudperson hittar fler och fler ledtrådar samtidigt som han egentligen inte får några som helst svar på just någonting alls.
Det dyker upp personer som man känner igen från både All inclusive och Nattsida, men detta hindrar inte att man kan läsa Död mans skugga som en helt fristående roman. Språket, den allmänna tonen och personbeskrivningarna är som vanligt top notch – under läsningen känns det som att man befinner sig i en sargad svensk folkhemsvariant av filmen The Big Lebowski regisserad av Roy Andersson där alla rollfigurer har minst 180 högskolepoäng i svenska språket. Här är ett språkligt exempel från någonstans mitt i handlingen:
“Jag hade god lust att bara fara därifrån. Men det gjorde jag inte. Precis som Tone föreslagit for jag istället ner till Pers hus. Jag tog bilen, mitt lilla drinkinmundigande till trots. Men sannolikheten att jag skulle hamna i en blåskontroll var ungefär lika stor som att jag skulle köra på ett troll. Eller en människa för den delen. Dessutom var jag förmodligen bara en lugnare och bättre bilförare med den nervkapande lilla promillehalt jag nu hade i blodet, oaktat all annan huvudbry. Det var heller inte längre dit än att man i princip hade kunnat rulla ner på frihjul. Ner kom jag hursomhelst.”
Död mans skugga är som sagt inte riktigt lika lättuggad och koncentrerad som någon av mina favoriter Albatross (2009) eller Försmådd (2012) – faktum är att det faktiskt tog oväntat lång tid för mig att ta mig igenom den – men behållningen när jag hade läst ut den var lika stor som vanligt.
Andra böcker av Hans Gunnarsson som är recenserade på Litteraturburen:
Albatross
En jävla vinter
Bormann i Bromma
0 Kommentarer