Jaha, det här var ju ändå en fin Ajvide Lindqvist-berättelse. Jag läste många av hans böcker för 10–15 år sedan – ni vet: Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda, Människohamn och Lilla stjärna. Jag minns också att jag senare läste Himmelstrand – den första platsen och Rörelsen – den andra platsen, men då var det utan någon större entusiasm och sedan föll John Ajvide Lindqvist i glömska hos mig.
Varför jag bestämde mig för att ändå ge Sommaren 1985 från 2023 en chans minns jag inte riktigt, men det kan ha att göra med att baksidestexten skvallrade om att det verkade vara en klassisk berättelse som fanns innanför pärmarna – en berättelse som, trots att den verkade innehålla övernaturliga inslag, inte baserades på alltför konstiga premisser.
Och jag blev inte besviken.
Sommaren 1985 utspelar sig i en välbekant Ajvide Lindqvistsk skärgårdsmiljö. Det är på ön Särsö i Roslagens skärgård som vi möter bokens berättarröst Johannes och dennes kompisgäng bestående av fyra killar och tre tjejer. De har känt varandra sedan de var små och alltid hängt tillsammans om somrarna. Nu har de fyllt fjorton och relationerna börjar förändras – så sakteliga har tonårsvemod och mer mogna bekymmer börjat smyga sig på.
I sin iver att visa sig tuffa inför tjejerna i gänget så gör killarna en båtutflykt till den mystiska ön Svärtan som ligger i närheten. På en svårtillgänglig strand gör de ett märkligt fynd: en sjöjungfru – eller snarare en ganska obehaglig havsvarelse – som blivit fastknuten och lämnad åt sitt öde i solen. Killarna är inte helt överens om att det är en bra idé att ta med sig den tillbaka hem, men Johannes känner starkt att det är något de borde göra och tar därför ledarrollen och får sin vilja igenom.
Det visar sig att den där havsvarelsen påskyndar förändringen av dynamiken i kompisgänget. Rollerna förändras, och med det även relationerna sinsemellan och till andra på ön. John Ajvide Lindqvist skildrar trovärdigt hur det är att vara i den åldern när tankarna och hormonerna börjar flyga runt, och för oss som var med under sommaren 1985 erbjuds en del igenkänning kring populärkulturella fenomen som bland annat Live Aid. Och i berättelsens origo finns hela tiden sjöjungfrun allestädes närvarande – den outgrundliga havsvarelsen som någon av en eller annan anledning hade bundit fast på en strand på en otillgänglig ö. Varför?
Ni som känner till John Ajvide Lindqvist har säkert redan gissat att det i den ljusa sommarnatten 1985 döljer sig ett mörker vars konturer blir tydligare ju längre in i berättelsen du kommer.
0 Kommentarer