Låt mig presentera ett tänkbart scenario för dig, kära bloggläsare:
Det är en kulen kväll i Stockholm någon gång i mitten av 1980-talet: En grabb i 12-årsåldern sitter uppkrupen i soffan med en rejäl skål popcorn och tittar på John Carpenters klassiska film Flykten från New York från 1981. Exakt hur grabben fått tag på filmen är oklart – den verkar inte ha sänts på tv i Sverige förrän den 25 maj 1990 – men troligen har han lånat en VHS-kopia av en polare som i sin tur kopierat den av en polare eftersom vi killgissar att familjen Lapidus var hyfsat tidiga med att ha en VHS-spelare i hemmet.
Filmen utspelar sig i ett dystopiskt New York där hela Manhattan har stöpts om till ett muromgärdat högsäkerhetsfängelse. Presidenten är på väg till ett fredsmöte i sitt flygplan Air force one när det blir kapat av terrorister som medvetet kraschlandar mitt på fängelseön. Secret Service hinner dock förse presidenten med en spårningssändare och skjuta ut honom i en flyktkapsel precis innan kraschen. New Yorks polischef sluter ett avtal med den fängelsedömde ex-soldaten Snake Plissken som spelas av Kurt Russell: om Snake lyckas hitta presidenten i tid innan fredsmötet så blir han benådad. Han har 22 timmar på sig. Om han misslyckas blir han dödad av det explosiva ämne som polisen injicerade i Snake vid uppdragets början.
Grabben i soffan är Jens Lapidus och han upplever just nu ett starkt halleluja-moment, kanske det starkaste han någonsin ska uppleva i sitt liv bortsett från sina barns förlossningar. Han glömmer bort popcornen i skålen och blir fullständigt golvad av denna spekulativa what if-historia som John Carpenter spelar upp framför hans ögon. Detta är det coolaste han sett, och inget ska någonsin bli sig likt igen.
Flykten från New York följer med Jens genom livet, och ungefär 35 år efter den där popcornkvällen i soffan kommer boken Paradis city ut i handeln – Jens Lapidus oförtäckta hyllning till John Carpenters film, och cirkeln är äntligen sluten.
Paradis city från 2021 har som sagt vissa likheter med Flykten från New York. Boken utspelar sig i ett framtida dystopiskt Sverige under några varma veckor i juni. Segregationen och motsättningarna har ökat. För att skydda resten av samhället har höga murar – så kallade trevnadsdelare – byggts upp kring vissa no-go-zoner för att skydda resten av samhället. Den största zonen är Järvaområdet i Stockholm, som också kallas för Paradis city.
När Sveriges inrikesminister Eva Basarto Henriksson ska hålla sitt valtal i Järva särområde går allt fel. Scenen blir beskjuten, och Fredrika Falck på Säpos personskyddsenhet som befinner sig på platsen lyckas inte förhindra att inrikesministern kidnappas mitt i tumultet.
Särområdet har förvandlats till en krutdurk och polisen står handfallen. Till slut blir det upp till den anhållne Emir Lund att ta sig innanför Järvaområdets murar för att hitta den bortförda ministern. Emir: uppvuxen i Järva och en gång legendarisk MMA-fighter. Nu: han lider av njursvikt och är i behov av regelbunden dialys för att överleva. Lyckas han hitta ministern så blir han benådad samtidigt som han också blir av med sin gängkriminella klassificering så han återigen kan få sin dialys inom ramen för välfärden. Klockan tickar.
Genom läsningen lyckas jag tyvärr inte skaka av mig alla liknelser med Flykten från New York. Vissa scener från filmen återkommer i boken, om än i omstöpt form för att passa den story som Lapidus berättar. Jag tycker också det är svårt med berättelser som inte gör någon hemlighet av att de är uttalat samhällskritiska – de blir ofta onödigt fyrkantiga och klumpiga, och precis så upplever jag ibland Paradis city.
Detta till trots så är det ändå en påhittig what if-historia som författaren har kommit på. Språkligt och rollfigursmässigt så kommer du att känna igen en hel del om du läst några av författarens tidigare böcker. Det är hårdkokt prosa, och du möter personer som rör sig i de skikt av samhället där våld, korruption, svek, heder och lögner är vardagsmat – oavsett om de befinner sig i toppen eller på botten.
0 Kommentarer