En spänningsroman om Münchenöverenskommelsen
Jag visste inte särskilt mycket om Münchenöverenskommelsen, alltså det avtal rörande Tjeckoslovakien som ingicks i september 1938 mellan Storbritannien, Tyskland, Italien och Frankrike och som bland annat innebar att Tjeckoslovakien skulle avträda det tyskspråkiga området Sudetenland till Tyskland. Genom avtalets undertecknande trodde Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain att han hade säkrat freden i Europa, men ett år senare brakade skiten ändå loss när Tyskland invaderade Polen.
Den brittiske författaren Robert Harris gillar att skriva historiska spänningsromaner – Faderland, Pompeji, Enigma och En officer och spion är några av hans tidigare verk. Jag tycker att han är rätt bra på att skriva spännande och underhållande, och en bonus är att jag genom läsningen fått kännedom om en del historiska skeenden som annars kanske skulle ha gått mig förbi.
Spännande spionupplägg
Även München är rätt så spännande med sitt spionupplägg. Den utspelar sig under fyra dagar med start ett par dagar innan själva konferensen i München. Vi får följa Hugh Legat – en påläggskalv inom Neville Chamberlains utrikesförvaltning – samt Paul von Hartmann, som har liknande roll på den tyska sidan. Legat och Hartmann känner varandra sedan de studerade vid Oxford men har inte setts på sex år. Ganska snart står det klart att Hartmann inte är jättenöjd med Hitler och ingår i en liten motståndsrörelse som gärna skulle vilja se Hitler avsatt – eller död. Både Legat och Hartmann blir indragna i Münchenkonferensen på varsitt håll och deras vägar korsas naturligtvis så småningom inne i Hitlers representationsbyggnad Führerbau där konferensen äger rum. Viktiga dokument ska byta händer, men det gäller för dem att se upp för de vakande SS-ögonen som ständigt tycks befinna sig i närheten.
Är München en bra bok?
Som sagt, München är spännande. Den övergripande händelsen – själva konferensen och den överenskommelse som tecknades – känner vi ju till. På Wikipedia kan vi titta på foton därifrån och läsa vad som hände, och vi vet också vad som hände ett år senare. Spionhistorien med Legat och Hartmann är naturligtvis helt uppdiktad, även fast i alla fall Hartmann är baserad på en verklig person. Vissa av de hemliga dokument som förekommer i boken lär visst finnas på riktigt, men det tycks vara oklart ifall de användes på det sätt som de används i Robert Harris berättelse.
Med München så vill Robert Harris ge Chamberlain erkännande för att han lyckades förhala andra världskrigets utbrott med ett helt år så att Storbritannien kunde upprusta. Hade kriget brutit ut redan 1938 hade Tyskland kanske haft ett alldeles för stort militärt övertag och utkomsten kunde ha sett annorlunda ut.
En liten irriterande detalj som jag upplevde under läsningen var att Robert Harris egen röst kommer in då och då i boken och hänvisar till händelser som ligger några år fram i tiden – ett stilgrepp som kändes onödigt pekpinneaktigt och som förstörde stämningen en del. Bortsett från detta mindre störningsmoment så är München klart läsvärd om du gillar historiska spänningsromaner med spiontema i världskrigsmiljö.
München nu också på Netflix
München finns nu också som film på Netflix med Jeremy Irons i rollen som Neville Chamberlain. För att minska risken för att denna film ska blandas ihop med Steven Spielbergs film om terrordåden vid OS i München 1972 (som också heter München) så har den fått titeln München – på randen till krig.
0 Kommentarer