Denna frågeställning kan anses vara motorn som driver resonemanget i Katrine Kielos bok Det enda könet från 2012. Frågan är också den nya titeln på boken i och med nyutgåvan som kom 2020. Katrine Kielos (numera Marçal) är författare och tidigare ledarskribent på Aftonbladet. Numera bor hon i London och skriver en hel del för DN. Det enda könet blev nominerad till Augustpriset 2012.
Det är en feministisk analys av de ledande nationalekonomiska teorierna som Kielos presenterar. Hennes argumentation kretsar kring tesen att dessa teorier länge – eller så gott som alltid – byggt på en persona som kallas “den ekonomiske mannen” – en slags rationell typ som sätter egennyttan främst vid alla former av transaktioner mellan människor. Problemet som Kielos ser det är att denna persona enbart är representativ för hälften av jordens befolkning, nämligen de som är födda med penis. Och inte ens för dessa är den speciellt representativ eftersom även män faktiskt kan agera altruistiskt och oegoistiskt. Det är med andra ord många företeelser som får sig en känga av Marçal: nyliberalismen och dess syn på konkurrens, de patriarkala strukturerna, de ledande nationalekonomiska teorierna samt det systematiska förminskandet av kvinnors sysslor genom historien.
Boken är väldigt intressant och tänkvärd. Läsaren lär sig mycket om ekonomiska teorier och begrepp, om än på en väldigt generell nivå, och också om hur dessa teorier länge har brustit i verklighetsanknytning. Och så lär man sig lite grann om liberalismens fader Adam Smith och hans magnum opus Nationernas välstånd från 1776. Och om hans mamma.
Tyvärr tycker jag dock att Det enda könet brister gällande ett par aspekter – språket blir stundtals aningen för raljerande och full av upprepningar vars syfte är att att hamra in budskapet i läsaren. Jag tycker att en del av detta kunde ha redigerats bort för att göra texten mer koncentrerad. Å andra sidan känns det som att dessa stilgrepp ingår i överenskommelsen mellan författaren och läsaren när det gäller den här typen av texter, så det får jag väl egentligen ha överseende med.
På det stora hela en lärorik bok som dessutom har en gedigen referenslista i slutet.
0 Kommentarer